Refuging

Ett av organisationens primära forskningsteman har sedan 2018 varit refuging (att ge och ta tillflykt): en undersökning av hur att ge/ta tillflykt, som handling och praktik, kan utvecklas och underlättas genom flera konstnärliga interaktioner och interventioner. Refuging är en uppmaning till konstnärer att utveckla praktiken att ge/ta tillflykt. Initiativtagaren till detta projekt, den amerikansk/svenske konstnären Daniel Peltz, ber oss ompröva begreppet tillflykt, inte som ett substantiv (en tillflyktsort, en flykting, etc.) utan som ett verb, som en vital, i sig ömsesidig uppsättning av handlingar. Han frågar oss “hur kan vi, som konstnärer, använda denna flyktiga punkt i tiden, medan de värsta effekterna av klimatförändringarna fortfarande ligger i framtiden, för att utveckla vår förmåga som samhälle att ge och ta tillflykt?” Refuging tar formen av en serie produktioner-in-residence, som kommer att resultera i ett verktygslåda för att ge och ta tillflykt, en uppsättning av konstnärer utformade modeller för hur man gör detta komplicerade arbete. Peltz skriver, “kanske inom en inte alltför avlägsen framtid kommer människor som står inför behovet av tillflykt att plocka upp den här verktygslådan och säga: ‘Jag hörde att de försökte det på det här sättet i Rejmyre’.” En fråga som har blivit central i Peltz tänkande kring tillflyktsort är: Hur blir en bruksort som tillverkar glas en bruksort som producerar tillflykt? Här hänvisar Peltz till och reagerar på tillägnandet av små städer som Rejmyre som tillfälliga tillflyktsorter för nyanlända, medan “bättre bostäder” byggdes för dem på, underförstått, “bättre platser”. Peltz, som har undersökt platsen Rejmyre i över 15 år, utmanar logiken i denna formulering. Han frågar, tänk om det här faktiskt var en bättre plats än många att göra det här som kallas tillflykt? Här utför han en förändring av vår vanliga association med ordet “tillflykt”, flyttar det från ett substantiv, som syftar på människor och platser, till ett verb som refererar till en uppsättning handlingar. I detta skifte expanderar tillflykt till att bli en praxis som omfattar alla. Subjektspositionerna för flyktingen som kommer för att söka skydd och den som ger tillflykt kollapsar och vi lämnas med ett ömsesidigt tillstånd som vi alla kan lära oss att prestera och leva bättre på. Vidare hävdar Peltz att platser som Rejmyre, som har använts i cykeln av utvinning, utarmning och övergivande, inte bara är tillräckligt bra platser för att hysa flyktingar utan platser som är unikt väl lämpade för att utveckla praktiken att av tillflykt eftersom de själva är i behov av skydd. Just nu har vi ett PRODUCTION RESIDENCY OPEN CALL på temat ‘refuging’ som stinger 31 januari, 2023. Du hittar mer information och ansökningsformuläret om residenset HÄR Om Daniel Peltz projekt ‘att ge och ta Tillflykt i Rejmyre’, det första konstverket skapat inom ramen för forskningstemat: Mellan 27 juni och 3 juli (2022) pågick ett storskaligt, socialt konstprojekt i Rejmyre. Allmänheten bjöds in för att ta del av en rituell byggprocess som resulterar i ett framtids-monument för den lilla glasbruksorten i norra Östergötland. Projektet ”Att ge och ta tillflykt i Rejmyre” är initierat av den svensk-amerikanske konstnären Daniel Peltz. Efter flera förseningar, på grund av pandemin, bygglov och annan logistik är nu bygget på väg att bli verklighet. Men för Daniel Peltz är det inte byggnaden som är viktig, utan själva byggprocessen. Tanken är att de som deltar i den ritualiserade byggprocessen ska få möjlighet att öva på att “ge och ta tillflykt”. Istället för ett effektivt byggande, ligger fokus på varje deltagares inre process och upplevelse. Förutom en skruvdragare (om man har en) uppmanas allmänheten att ta med sig ett barndomsminne från en trygg plats. I dialog med koreografen Anna Asplind, har Daniel Peltz utvecklat en ritual för hur byggprocessen ska genomföras, som deltagarna varsamt introduceras till innan de börjar. De som är med i byggprocessen blir på så sätt en del av monumentet och platsens framtid. PRESSMEDDELANDE, Juni 2022 Om tillflykt: Daniel Peltz har arbetat med idén sedan 2015, delvis som en respons till den så kallade “flyktingkrisen” då asylsökande från framför allt Syrien och Afganistan huserades i Rejmyre under en period. Grundläggande för Peltz intresse i projektet är att lokalsamhället genom det gemensamma fysiska byggandet har en möjlighet att utveckla sin förmågan att ge och ta tillflykt; en kapacitet som är så viktig, att det förtjänar investeringen i en monumental paviljong. Vi tänker ofta på en fristad eller tillflykt som en plats; en byggnad och flyktingar som människor. Men Peltz utmanar oss att tänka på tillflykt som en sak som vi alla gör och kan (kanske till och med måste) utveckla vår förmåga att göra bättre. En del av Peltz påstående är att Rejmyre är en värdefull plats, en plats som är värd att investera i, som en plats för att överväga samtidens komplexiteter. ”Hur blir en bruksort som producerar glas, en bruksort som producerar tillflykt?” Daniel Peltz, konstnär och initiativtagare till “Att ge och ta tillflykt i Rejmyre Inom projektet har ett antal inbjudna konstnärer bidragit. Meri Linna (FI) and & Anastasiia Sviridenko (UR) relaterar till tillflykt genom matlagning som en kreativ praktik. David Larsson (SE) har skapat ett system med metallvinklar som kan användas för att snabbt skaka möbler med hjälp av trä som finns tillgängligt på plats. Dessa vinklar har använts för att skapa all rekvisita och möbler som behövts under bygget under processens gång. Om arkitekturen: Paviljongen som vi bygger tillsammans är skapad av den danska arkitekten Kristoffer Tejlgaard, som bland annat ritat Dome of Visions som stod i Stockholm, Göteborg och Köpenhamn, samt flera futuristiska paviljonger för Roskildefestivalen och Folkemødet på Bornholm (den danska motsvarigheten till Almedalsveckan på Gotland). Daniel Peltz stötte på Kristoffer Tejlgaards skapelse “Dome of Visions” i Stockholm redan 2016 när han var gästprofessor inom konstnärlig forskning på Stockholms Konstnärliga Högskola. Den transparenta kupolen var en tillfällig byggnad på Kungliga Tekniska Högskolans campus med syfte att skapa en visionär och inspirerande mötesplats för samtal kring en hållbar framtid. Från september 2015 till december 2017 visades forskningsresultat, innovationer och aktiviteter i form av utställningar, debatter, seminarier och konstnärliga evenemang med över 45000 besökare och 350 kurerade events. Att satsa på ny storskalig arkitektur och extravaganta mötesplatser i storstäder är inget ovanligt. Vi tar för självklart att det är i dessa metropoler som visioner utarbetas och att det är värt att “satsa” på dessa platsers framtid. Daniel Peltz började föreställa sig hur denna typen av arkitektur och dess symbolik skulle påverka en postindustriellt samhälle som Rejmyre, där tilltron till framtiden och känslan av att vara en “värdefull plats” inte är lika självklar. Peltz refererar till byggnaden som en “nödvändigt onödig” arkitektur. Det vill säga; att dess syfte är att byggas, som ett sätt att utmana och omvärdera glesbygdens position i samtidssamhället. Om konstruktionen: Geometrin till paviljongen är en samtida tvist på Buckminster Fullers ikoniska geodesiska dome från 60-talet och består av CNC-utskurna polykarbonat bitar som deltagare lätt kan montera ihop, utan byggtekniska kunskaper. Konstruktionen är ett experiment där återanvänt material och modern teknik används för att skapa en tropisk klimatzon i form av en passivuppvärmd, transparent kupol. En inre byggnadsvolym i trä med ateljé- och mötesutrymme skall fungera även under vintermånaderna och bli en mötesplats mellan konstnärer och lokalsamhället. Framtid: Den nya paviljongen som vi bygger tillsammans kommer att bli en plattform för att fortsätta utveckla vår förmåga att ge och ta tillflykt. Byggnaden kommer att användas som produktionsplats för lokala/regionala konstnärer och syftar till att prova ett nytt koncept för ateljéer, där utövare får möjlighet att ta plats i en transparent, innovativ arkitektur som ger möjlighet för nya möten mellan konstnärlig process och publik. Denna futuristiska paviljong på 120 kvm är första steget och en del-övning i en större framtidsvision som innefattar förslaget att bygga en ännu mycket större paviljong på 5000 kvm, stor nog att bli en fristad för en hjord burmesiska elefanter och att skapa ett tropiskt klimat och en vattenrening nere i våtmarken bakom Reijmyre Glasbruk. Detta område är just nu under utredning inför en eventuellt sanering, på grund av de historiska föroreningarna från glasbruket. Daniel Peltz förslag är en radikal idé för hur en saneringsprocess skulle kunna resultera i en framtidsvision, istället för ett hål i marken; bortschaktning och/eller asfaltering. En skalmodell av Rejmyre som gestaltar det förorenade området och den stora paviljongen i våtmarken, finns att se i konsthallen Engelska Magasinet. Denna tillsammans med den mindre paviljongen tjänar som en gestaltning för framtidsvisionen, tills dess att den kan uppnås. Inför bygget: Just nu lägger Rejmyre Art Labs arbetsteam grunden för paviljongen och gör sig redo att ta emot dem som vill delta i processen. Ingen föranmälan eller förkunskaper krävs, det är bara att dyka upp. Deltagandet tar ca 1 timme, eller så länge man vill. Daniel Peltz hälsar: “Du är redan en del av detta projekt. Varmt välkommen, i vilket tillstånd du än är; skeptisk, nyfiken, deprimerad, glad, tveksam, undrande…du är välkommen!” Den rituella byggprocessen är finansierad med medel från Statens Kulturråd. Byggnaden är finansierad genom ett strukturbidrag från Kulturbryggan. Daniel Peltz https://danielpeltz.cargo.site/ Anna Asplind https://www.annaasplind.se/ Kristoffer Tejlgaard https://www.atelierkristoffertejlgaard.com/ David Larsson https://www.davidlarsson.net/ Meri Linna https://merenlinna.wixsite.com/merilinna Anastasiia Sviridenko https://proartibus.fi/anastasia-sviridenko/