Place as Matter

In a way it was just about the three of us (Sissi, Jocelyne and I) wanting to do something together but it was also about bringing some of our former students together from the different institutions where we’d been teaching around the world. We were beginning to develop this notion of ensemble research, working collectively to open a theme, that has become central to our pedagogic philosophy. The ensemble is a common form in the performing arts but in the visual arts it is mostly reserved for a few exercises in the early years of artistic training. There is a clear progression in most arts curricula from the group to the individual, so there was something transgressive, or perhaps regressive, about using these methods with advanced artists who had finished their formal art educations. This is important to the formulation of our pedagogic space, that we saw as a kind of release-valve, a chance to return to the origins of our interests in making and to exercise alternatives to the thick individualism and emphasis on export in most advanced contemporary art settings. The workshop lasted for eight days and we asked the participants to do a series of quick assignments, individually and collaboratively, aimed at developing conceptions of and conversation around the notion of place. We didn’t have much in the way of facilities or materials so they were mostly working through site-specific installations and interventions with available materials. Some of the participants, who were mostly from craft-centered MFA programs, were not accustomed to working in these ways. The opening assignment was to erect a monument in Rejmyre, from conception to unveiling in 12-hours. I remember looking around and all of a sudden there were fourteen artists, who’d never heard of Rejmyre a few months ago, going around town making things – in and about Rejmyre. I remember feeling how powerful and transformative that was, but also potentially very invasive. For me that was an important moment in my understanding of what we were doing there, realizing we’d made an art school, in this little town – and the responsibility of that. When you’re putting up a new physical structure or you want to add on to your own house even, there are all these regulations and processes of approval, but there is no process to approve new social behaviors.

Daniel Peltz

Infinite Gestures

This research strand has been, will be, was “Infinite Gestures”. We attempt to treat our themes lightly, thematic explorations are tricky in their potential to narrow or even bludgeon. We attempt to treat them as a seed for a plant of unknown origin, to give them just enough, just the amount of attention they need to tell us what they are or might be. We each instill them with our own meaning, make and unmake meaning of them, and this seminar is a part of furthering this process.

The theme grew out of a response to the Occupy Movement that swept across the U.S. in 2012. As artists, we were inspired by the form of the movement, its aesthetic character if you will [the aesthetic character of the movement]. What made the occupations so easy to ridicule in the minds of detractors and skeptics was exactly what made it beautiful to me. Its refusal to become singular, to accept any singular self-image, even as it grew to the epic proportions of a worldwide movement. Like a child that refuses to differentiate, residing just a moment longer in the infinite primordial state of belonging. Occupying was an action that could mean things to many people. To me this instance on an amorphous plurality was its complicated beauty.

It showed off this beauty in its durational structure, which was infinite. They/we were occupying, this space was occupied for an indeterminate time, for the infinite now.

The appreciation of the beauty of this movement made me want to explore its aesthetic character further, to bring together a group of artists, crafts people, designers, thinkers, and writers to expand on this infinite gesture.

Everything You Want Was Already Here

Denna forsknings-nod syftar till att utforska konstnärlig praktik i relation till funktionen och effekten av olika modeller av artist-in-residence som konstant placerar konst och konstnärer i nya miljöer och kontexter.


Hur kan vi använda våra konstnärliga metoder för att tänka konsekvenserna av detta sätt att relatera till naturen? Vi tar vår utgångspunk i en fysiskt plats, ett visst kalhygge i en närliggande skog. Därifrån går var och en i sin egen riktning, tillsammans.

Denna forsknings-nod syftar till att använda det fysiska och konceptuella utrymmen som regelbundet skapas i vår region genom kalhyggen och skogsbrukspraxis. Denna typ av avverkning är en grundläggande metod för vad som kallas “Den svenska skogsbruksmodellen”. Man kan hävda att detta är en av Sveriges största ideologiska, miljömässiga exporter.

Vad kan det betyda att göra en “clear cut”, som samtida konstnär? Vad kan vi skära av oss från och till? Vad finns i viljan och fantasin av en “fullkomlig avskärning”, ett avtäckande, förberedandet inför något nytt som ska komma. Konsnärer var inbjudna att, tillsammans med oss, utforska dessa frågor och andra som de tog med sig till platsen.

Performing Labour

Projektet kommer ur ett mångårigt engagemang i bruksorten Rejmyre, Sverige. Det innefattar genomförandet och etableringen av ett gästarbetar-program för konstnärer inom fabriken Reijmyre Glasbruk. Inom denna gästarbetarroll arbetade vi på fabriksgolvet under samma timmar som övriga arbetare. Vår uppgift var att utveckla och producera en produkt om arbete, genom arbete, som svar på vår egen arbetssituation och det arbete som utförs av andra runt oss [turister, guider, glasarbetare, administratörer, säljare, museepersonal, etc.].

Reijmyre Glasbruk har, liksom många samtida industrier, vänt sig till upplevelse-industrin för att komplettera en utmanande ekonomisk situation. I detta sammanhang blir arbetarnas arbete både process och produkt, förkroppsligat och utomkroppslig. De genomför funktionella hantverks-gester och producerar glasprodukter samtidigt som de producerar ett turistspektakel som visar upp arbetande kroppar och gester, som rena estetiska produkter.

I detta projekt diskuteras hur en konceptuell uppvisning av arbete, om arbete, inom ramen för denna hybrid-industri/turistfabrik, kan användas som en strategi för att skapa ett parallellt medvetande/tillstånd hos en grupp konstnärliga forskare. Från insidan av detta tillstånd försöker vi utforska den föränderliga rollen för den samtida arbetaren.

Gästarbetande konstnärer:

Internationella deltagare, sektion 1: Alex Auriema (US), Robyn Backen (AUS), Ioana Jucan (RO), Filip Olszewski (US), Daniel Peltz (US/SE), Sissi Westerberg (SE) Etnografer: Ioan Jucan (RO)

Nordiska deltagare, sektion 2: Unndór Egill Jónsson (IS), David Larsson (SE), Meri Linna (FI), Daniel Peltz (US/SE), Sissi Westerberg (SE) Etnografer: Konstantin Economou (SE)

Everything you want was already here 2022

August 2022
In August 2022, we return to our investigation of site-responsive art practice in rural settings by hosting the Master level KUNO course, Rural Contextual Practice: Everything you want was already here offered jointly by the the Academy of Fine Arts in Helsinki, Konstfack University College of Arts Crafts and Design in Stockholm and the Vilnius Academy of Fine Arts.

For more information:

Everything you want was already here is a two-week intensive, site-responsive course that takes place in Rejmyre. Participants explore issues central to making site-responsive art in rural contexts and create an artwork in response to the site of the course. Group exercises, collective meals, study visits in the area, shared and individual work time as well as evening presentations of participants’ past work are core components of the course. The workshop is funded under the Nordplus/KUNO framework.

The selected group of 15 participants are from: The Academy of Fine Arts, Helsinki Vilnius Academy of Arts Konstfack University College of Arts, Crafts and Design Trondheim Academy of Fine Art
Royal Danish Academy of Fine Arts

Represented departments include: Site & Situation/Time and Space Arts Photography & Media Art Printmaking Painting Fine Arts Craft Spatial Design

Nationalities represented include: Finnish, Lithuanian, Swedish, Russian, Norwegian, Danish, U.S., Portuguese, Turkish, South African, South Korean


Daniel Peltz

Professor of Site and Situation Specific Practice, Department of Time and Space Arts

Academy of Fine Arts, Helsinki, Finland

Dr. assoc. prof. Vytautas Michelkevičius

Head of Photography, Animation and Media Art Department and Head of Doctoral Programme in Fine Art, Vilnius Academy of Arts, Lithuania

Vitalij Cerviakov, PhD, artist

Doctoral Programme in Fine Art, Vilnius Academy of Arts, Lithuania

Sissi Westerberg

Senior Lecturer, Smycke & Corpus: Ädellab, Department of Craft

Konstfack University College of Arts Crafts and Design, Stockholm, Sweden

David Larsson, visual artist

Stockholm, Sweden
Excerpt from the course description: This transdisciplinary course explores contextually responsive art practice with a specific focus on the rural. The dominance of the urban in artistic discourses and the marginalization of the rural, as an often invisible space of industrial production and resource extraction, combine to form a strong argument for focusing our attention, within the space of master-level art and craft education, on developing our conceptions of the rural and rural publics and our capacity to make complex works within and about rural contexts.

Our chosen theme, Everything you want was already here, is an opportunity to explore conceptions of abundance and lack in our respective approaches to art, craft and making. Rural spaces have historically attracted artists seeking a respite, or a near total escape, from the implicitly urban art worlds. All of the participants in this space are currently enrolled in art academies in different large cities of Europe. These urban areas, and the academies themselves, are places of abundance in many ways, in terms of the resources and opportunities they present. Those of us who inhabit these urban institutional art spaces also come to recognize that, in all this seeming abundance, there is also a great deal of lack (over regulated time and space, disconnection from the natural world/the source of the materials we consume and the people who produce them). Rural areas in turn present different forms of abundance and lack, real and imagined (‘open’ space, decreased regulation, different conceptions of time, social disconnection etc.).

The course is an opportunity for students pursuing master’s degrees in fine and craft arts as well as media art, to meet and engage in a site-responsive exploration around these issues, through their own existing practices.


Ett av organisationens primära forskningsteman har sedan 2018 varit refuging (att ge och ta tillflykt): en undersökning av hur att ge/ta tillflykt, som handling och praktik, kan utvecklas och underlättas genom flera konstnärliga interaktioner och interventioner.

Refuging är en uppmaning till konstnärer att utveckla praktiken att ge/ta tillflykt. Initiativtagaren till detta projekt, den amerikansk/svenske konstnären Daniel Peltz, ber oss ompröva begreppet tillflykt, inte som ett substantiv (en tillflyktsort, en flykting, etc.) utan som ett verb, som en vital, i sig ömsesidig uppsättning av handlingar. Han frågar oss “hur kan vi, som konstnärer, använda denna flyktiga punkt i tiden, medan de värsta effekterna av klimatförändringarna fortfarande ligger i framtiden, för att utveckla vår förmåga som samhälle att ge och ta tillflykt?” Refuging tar formen av en serie produktioner-in-residence, som kommer att resultera i ett verktygslåda för att ge och ta tillflykt, en uppsättning av konstnärer utformade modeller för hur man gör detta komplicerade arbete. Peltz skriver, “kanske inom en inte alltför avlägsen framtid kommer människor som står inför behovet av tillflykt att plocka upp den här verktygslådan och säga: ‘Jag hörde att de försökte det på det här sättet i Rejmyre’.”

En fråga som har blivit central i Peltz tänkande kring tillflyktsort är: Hur blir en bruksort som tillverkar glas en bruksort som producerar tillflykt? Här hänvisar Peltz till och reagerar på tillägnandet av små städer som Rejmyre som tillfälliga tillflyktsorter för nyanlända, medan “bättre bostäder” byggdes för dem på, underförstått, “bättre platser”. Peltz, som har undersökt platsen Rejmyre i över 15 år, utmanar logiken i denna formulering. Han frågar, tänk om det här faktiskt var en bättre plats än många att göra det här som kallas tillflykt? Här utför han en förändring av vår vanliga association med ordet “tillflykt”, flyttar det från ett substantiv, som syftar på människor och platser, till ett verb som refererar till en uppsättning handlingar. I detta skifte expanderar tillflykt till att bli en praxis som omfattar alla. Subjektspositionerna för flyktingen som kommer för att söka skydd och den som ger tillflykt kollapsar och vi lämnas med ett ömsesidigt tillstånd som vi alla kan lära oss att prestera och leva bättre på. Vidare hävdar Peltz att platser som Rejmyre, som har använts i cykeln av utvinning, utarmning och övergivande, inte bara är tillräckligt bra platser för att hysa flyktingar utan platser som är unikt väl lämpade för att utveckla praktiken att av tillflykt eftersom de själva är i behov av skydd.

Just nu har vi ett PRODUCTION RESIDENCY OPEN CALL på temat ‘refuging’ som stinger 31 januari, 2023. Du hittar mer information och ansökningsformuläret om residenset HÄR

Om Daniel Peltz projekt ‘att ge och ta Tillflykt i Rejmyre’, det första konstverket skapat inom ramen för forskningstemat:

Mellan 27 juni och 3 juli (2022) pågick ett storskaligt, socialt konstprojekt i Rejmyre. Allmänheten bjöds in för att ta del av en rituell byggprocess som resulterar i ett framtids-monument för den lilla glasbruksorten i norra Östergötland.

Projektet ”Att ge och ta tillflykt i Rejmyre” är initierat av den svensk-amerikanske konstnären Daniel Peltz. Efter flera förseningar, på grund av pandemin, bygglov och annan logistik är nu bygget på väg att bli verklighet.

Men för Daniel Peltz är det inte byggnaden som är viktig, utan själva byggprocessen. Tanken är att de som deltar i den ritualiserade byggprocessen ska få möjlighet att öva på att “ge och ta tillflykt”. Istället för ett effektivt byggande, ligger fokus på varje deltagares inre process och upplevelse.

Förutom en skruvdragare (om man har en) uppmanas allmänheten att ta med sig ett barndomsminne från en trygg plats. I dialog med koreografen Anna Asplind, har Daniel Peltz utvecklat en ritual för hur byggprocessen ska genomföras, som deltagarna varsamt introduceras till innan de börjar. De som är med i byggprocessen blir på så sätt en del av monumentet och platsens framtid.


Om tillflykt:

Daniel Peltz har arbetat med idén sedan 2015, delvis som en respons till den så kallade “flyktingkrisen” då asylsökande från framför allt Syrien och Afganistan huserades i Rejmyre under en period. Grundläggande för Peltz intresse i projektet är att lokalsamhället genom det gemensamma fysiska byggandet har en möjlighet att utveckla sin förmågan att ge och ta tillflykt; en kapacitet som är så viktig, att det förtjänar investeringen i en monumental paviljong.

Vi tänker ofta på en fristad eller tillflykt som en plats; en byggnad och flyktingar som människor. Men Peltz utmanar oss att tänka på tillflykt som en sak som vi alla gör och kan (kanske till och med måste) utveckla vår förmåga att göra bättre. En del av Peltz påstående är att Rejmyre är en värdefull plats, en plats som är värd att investera i, som en plats för att överväga samtidens komplexiteter.

”Hur blir en bruksort som producerar glas, en bruksort som producerar tillflykt?” Daniel Peltz, konstnär och initiativtagare till “Att ge och ta tillflykt i Rejmyre

Inom projektet har ett antal inbjudna konstnärer bidragit. Meri Linna (FI) and & Anastasiia Sviridenko (UR) relaterar till tillflykt genom matlagning som en kreativ praktik. David Larsson (SE) har skapat ett system med metallvinklar som kan användas för att snabbt skaka möbler med hjälp av trä som finns tillgängligt på plats. Dessa vinklar har använts för att skapa all rekvisita och möbler som behövts under bygget under processens gång.

Om arkitekturen:

Paviljongen som vi bygger tillsammans är skapad av den danska arkitekten Kristoffer Tejlgaard, som bland annat ritat Dome of Visions som stod i Stockholm, Göteborg och Köpenhamn, samt flera futuristiska paviljonger för Roskildefestivalen och Folkemødet på Bornholm (den danska motsvarigheten till Almedalsveckan på Gotland).

Daniel Peltz stötte på Kristoffer Tejlgaards skapelse “Dome of Visions” i Stockholm redan 2016 när han var gästprofessor inom konstnärlig forskning på Stockholms Konstnärliga Högskola. Den transparenta kupolen var en tillfällig byggnad på Kungliga Tekniska Högskolans campus med syfte att skapa en visionär och inspirerande mötesplats för samtal kring en hållbar framtid. Från september 2015 till december 2017 visades forskningsresultat, innovationer och aktiviteter i form av utställningar, debatter, seminarier och konstnärliga evenemang med över 45000 besökare och 350 kurerade events.

Att satsa på ny storskalig arkitektur och extravaganta mötesplatser i storstäder är inget ovanligt. Vi tar för självklart att det är i dessa metropoler som visioner utarbetas och att det är värt att “satsa” på dessa platsers framtid. Daniel Peltz började föreställa sig hur denna typen av arkitektur och dess symbolik skulle påverka en postindustriellt samhälle som Rejmyre, där tilltron till framtiden och känslan av att vara en “värdefull plats” inte är lika självklar. Peltz refererar till byggnaden som en “nödvändigt onödig” arkitektur. Det vill säga; att dess syfte är att byggas, som ett sätt att utmana och omvärdera glesbygdens position i samtidssamhället.

Om konstruktionen:

Geometrin till paviljongen är en samtida tvist på Buckminster Fullers ikoniska geodesiska dome från 60-talet och består av CNC-utskurna polykarbonat bitar som deltagare lätt kan montera ihop, utan byggtekniska kunskaper.

Konstruktionen är ett experiment där återanvänt material och modern teknik används för att skapa en tropisk klimatzon i form av en passivuppvärmd, transparent kupol. En inre byggnadsvolym i trä med ateljé- och mötesutrymme skall fungera även under vintermånaderna och bli en mötesplats mellan konstnärer och lokalsamhället.


Den nya paviljongen som vi bygger tillsammans kommer att bli en plattform för att fortsätta utveckla vår förmåga att ge och ta tillflykt. Byggnaden kommer att användas som produktionsplats för lokala/regionala konstnärer och syftar till att prova ett nytt koncept för ateljéer, där utövare får möjlighet att ta plats i en transparent, innovativ arkitektur som ger möjlighet för nya möten mellan konstnärlig process och publik.

Denna futuristiska paviljong på 120 kvm är första steget och en del-övning i en större framtidsvision som innefattar förslaget att bygga en ännu mycket större paviljong på 5000 kvm, stor nog att bli en fristad för en hjord burmesiska elefanter och att skapa ett tropiskt klimat och en vattenrening nere i våtmarken bakom Reijmyre Glasbruk. Detta område är just nu under utredning inför en eventuellt sanering, på grund av de historiska föroreningarna från glasbruket. Daniel Peltz förslag är en radikal idé för hur en saneringsprocess skulle kunna resultera i en framtidsvision, istället för ett hål i marken; bortschaktning och/eller asfaltering. En skalmodell av Rejmyre som gestaltar det förorenade området och den stora paviljongen i våtmarken, finns att se i konsthallen Engelska Magasinet. Denna tillsammans med den mindre paviljongen tjänar som en gestaltning för framtidsvisionen, tills dess att den kan uppnås.

Inför bygget:

Just nu lägger Rejmyre Art Labs arbetsteam grunden för paviljongen och gör sig redo att ta emot dem som vill delta i processen. Ingen föranmälan eller förkunskaper krävs, det är bara att dyka upp. Deltagandet tar ca 1 timme, eller så länge man vill.

Daniel Peltz hälsar: “Du är redan en del av detta projekt. Varmt välkommen, i vilket tillstånd du än är; skeptisk, nyfiken, deprimerad, glad, tveksam, undrande…du är välkommen!”

Den rituella byggprocessen är finansierad med medel från Statens Kulturråd. Byggnaden är finansierad genom ett strukturbidrag från Kulturbryggan.

Daniel Peltz

Anna Asplind

Kristoffer Tejlgaard

David Larsson

Meri Linna

Anastasiia Sviridenko


REJMYRE ART LAB’S Center for Peripheral Studies

PRODUCTION RESIDENCY OPEN CALL on the theme of ‘refuging’


Place: Rejmyre, Östergötland, Sweden

How does a factory town that produces glass, become a factory town that produces refuge?

Rejmyre Art Lab invites artists from fine, performing and craft backgrounds, who are engaged with conceptual and contextual practices, to participate in a funded eight-week, production-based residency in Rejmyre, Sweden, in the spring and summer of 2023. Rejmyre has, since 2009, played host to a long-term, place-based, artistic research project with a focus on site-responsive practice.


The residency consists of a funded eight week working period, with six weeks on site in Rejmyre:

One week of Ensemble Residency (for more on this structure see below): April 24-30, 2023

Individual research and production on site in Rejmyre: May 1 – June 5,2023

Reflection and post-production, off site: Two weeks of work spread out over the summer & autumn of 2023


We invite artists, working in any medium, who are interested in engaging their practices in exploring the research topic of ‘refuging’ (for more on the research topic see below) to apply. We offer support for the participation of:

Two artists from any country outside of the Nordic/Baltic region

Two artists from the Nordic/Baltic region (outside of Sweden)

Two regional artists based in Östergötland, Sweden

We encourage all professionals working within the contemporary art and craft fields to apply.

Application period: The application is open between January 16-31, 2023.

Notifications of acceptance: notifications will be sent out by February 24, 2023.

If you have any questions please contact our programming director Louise Johansson Waite

Rejmyre Art Lab’s Center for Peripheral Studies is able to offer support to artists from all geographies. All artists participating in the residency will have shared use of the Refuging Pavilion and Engelska Magasinet exhibition spaces for public interactions, events, sharing, and research related practices. We have limited possibilities for tools and workshops on site but a strong network of collaborators both locally as well as regionally.

We look forward to have a diverse cohort of practitioners and thereby offer three types of support:

Artist Residency for international applicants beyond the Nordic and Baltic regions (funded by IASPIS): Participation stipend of 24 000 SEK, material/production stipend up to 12 500 SEK, travel stipend, housing in Rejmyre (individual bedrooms with shared bathroom and shared communal spaces), shared production space in historic early 20th century factory buildings with the possibility of individual (bookable) space + 1 communal lunch per week

Artist Residency for Nordic and Baltic artists (funded by Nordic Culture Point) : Participation stipend of 24 000 SEK, material/production stipend up to 12 500 SEK, travel stipend, housing in Rejmyre (individual bedrooms with shared bathroom and shared communal spaces), shared production space in historic early 20th century factory buildings with the possibility of individual (bookable) space + 1 communal lunch per week

Artist Residency for regional and local artists of Östergötland (funded by Kulturrådet, Region Östergötland, Finspångs kommun): We invite artists in the vicinity of Östergötland to participate in the Refuging Production Residency by offering studio space in the Refuging Pavilion in Rejmyre to compliment their practice. We seek artists who are able to be present for the Ensemble Residency week as well as at least 2 days/week during the residency period but who do not need overnight accommodations. Participation stipend of 10 000 SEK ex. VAT, material budget up to 5000 SEK, a travel budget of 1500 sek, studio space within the shared Refuging Pavilion, a conceptual art work created by artist Daniel Peltz in collaboration with Danish architect Atelier Kristoffer Tejlgaard + 1 communal lunch per week

Please note that all artists will be present during the same time in Rejmyre. In connection to this residency there will also be an autumn presentation in our exhibition space, Engelska Magasinet, in Rejmyre, of the individual and shared processes and practices produced during the residency: September 23 – November 5, 2023. Exhibition fees following the Swedish MU agreement will be applied.


One of the organisation’s primary research themes has, since 2018, been refuging: an exploration of how giving/taking refuge, as an act and practice, can be developed and facilitated through multiple artistic interactions and interventions. The theme has been developed by the project’s research leader Daniel Peltz, who, together with artistic director Sissi Westerberg, will introduce the theme and projects developed thus far during the ensemble residency week.

Refuging is a call to action for artists to develop the practice of giving/taking refuge. The initiator of this project, the U.S./Swedish artist Daniel Peltz, asks us to reconsider the notion of refuge, not as a noun (a refuge, a refugee, etc.) but as a verb, as a vital, inherently reciprocal set of actions. He asks us “how might we, as artists, use this thin sliver of time, while the worst impacts of climate change are still in the future, to develop our capacity as a society to give and to take refuge?” Refuging takes the form of a series of productions-in-residence, that will result in a broadly distributed refuging toolkit, a set of artist-shaped models for how to do this complicated work of refuging. Peltz writes, “perhaps in the not-to-distant future, people facing the need to refuge will pick up this toolkit and say, ‘I heard they tried it this way in Rejmyre.’”

One question that has become central to Peltz’ thinking around refuging is: How does a factory town that produces glass, become a factory town that produces refuge? Here Peltz references and is responding to the appropriation of small towns like Rejmyre as temporary refuges for newly arrived people, while ‘better housing’ was built for them in, implicitly, ‘better places’. Peltz, who has been investigating the town of Rejmyre for over 15 years, challenges the logic of this articulation. He asks, What if this was actually a better place than many to do this thing called refuging? Here he performs a shift on our usual association with the word ‘refuge’, moving it from a noun, referring to people and places, to a verb referring to a set of actions. In this shift refuging expands to become a practice that encompasses everyone. The subject positions of the refugee who comes seeking refuge and the one who gives refuge collapse and we are left with a reciprocal state that we all might learn to perform and inhabit better. Further, Peltz makes a claim that sites like Rejmyre, that have been used up in the cycle of extraction, depletion and abandonment, are not just good enough places to house refugees but places that are uniquely well suited to developing the practice of refuging because they themselves are in need of refuge.


As an artist-run organisation, the purpose of our work together in Rejmyre has been to create a post-institutional teaching and learning space for ourselves, and others, to continue to grow, engage in sustained critique and explore topics of collective interest. Our research strands have emerged from our time together and thus follow a loose, associative line from one to the other. Rejmyre Art Lab’s programming is born of a long-term engagement with and commitment to the village of Rejmyre in the Östergötland region of Sweden.

Rejmyre Art Lab’s residency program is run and constructed by artists in response to our own needs and changing modes of production. Our residencies often consist of a mix of dedicated time for developing ideas and work, collaborative exercises, intensive peer critique, and co-hosting the group through cooking and caring for each other. In an effort to explore alternatives to the pervasive ideology of individualism in contemporary art practice, Rejmyre Art Lab has adopted a model we refer to as ensemble residencies, borrowing the notion of the ensemble that is far more common in performance practices. Within this model, we commit to explore topics together in a small group, at least at the outset of an investigation, and to welcome the members of the ensemble into the development process of the work. In this spirit, each member, of the selected refuging ensemble, will be asked to design an exercise, based on their own artistic practice, that engages the other members in their interests within the theme.


Rejmyre Art LAB’s Center for Peripheral Studies is a long-term, place-based, artistic research project, co-founded by artists Daniel Peltz and Sissi Westerberg in 2009. We come together to explore issues of vital concern through and with our varied artistic practices. We utilize an ensemble residency model to conduct this research, coming together to collectively think about aspects of our complex existence in this place and time.

Our activities include a post-MFA fellowship program, an international artist residency program, a platform for experimental and conceptual glass projects in the Reijmyre Glass Factory, public seminars, our pedagogical program Konstlabbet, exhibitions in Konsthallen Engelska Magasinet and a program of installations in and around the town of Rejmyre. Our installation program attempts to re-radicalize the notion of site-specificity through a commitment to a philosophy of embedded installation in which there is an element of co-inhabitation and inseparable dependence at play in the relationship between an artwork and our site. In this place designed largely for export, of its forests, quartz and craft labor, we ask the question, what is not for export?


Rejmyre is located amongst the forests and lakes two hours southwest of Stockholm. With a population of approximately 1000, Rejmyre is a small factory town centred around the Reijmyre Glasbruk, a glass factory founded in 1810 and still in operation.


Notifications of acceptance: notifications will be sent out by February 24, 2023.

The selection group for the production residency is: Louise Johansson Waite / Program Director Sissi Westerberg / Artistic Director Daniel Peltz / Refuging Project Research Leader Tracy Jonsson-Laboy / Executive Director

There is also a reference group for the production residency consisting of representatives from local and regional cultural institutions.


The residency program is made possible through a collaboration with IASPIS, The Swedish Arts Grants Committees’ International Program for Visual and Applied Arts and funding from Nordic Culture Point, Kulturrådet, Region Östergötland and Finspångs kommun.


Want to receive news and announcements about public events, open calls, and opportunities to participate with our projects? Join our mailing list!